Ciao, ciao Italia

Yes, var ju iväg en sväng till Italien med La Familia. Ingen resa utan bilder, så ja håller ner snacket och langar bilder istället. Håll till godo!


Bussen avgick ifrån Malmö Station, så vi fick ta bilen ner dit. Stannade även till lite hos min gammelmormor som är 99 bast, respekt!


Blev något stopp emellanåt på den 20-timmars långe bussresan. I Tyskland fanns det tunnlar och "Maut", all you need.


Kom till Italien vid 8-tiden på morgonen, och efter att ha slängt in väskorna i lägenheten så bar det av till invigningsdoppet i poolen, kinda sweet!


Solen svek oss inte en dag, så stek blev det allt lite av.


Vi bodde i Bibione. Där har de långa stränder, närmare bestämt 8-10km. Så det fanns en och en annan solstol.


Men det fanns minst lika många försäljare som det fanns solstolar. Det erbjöds allt från flygande drakar till (enligt försäljarna själva) "äkta" Armani-solglasögon, för kompispriset 5 euro. Får också påpeka, att försäljarna gick runt i gympadojor, jeans och långärmat, lovely!


Siesten är ett galet påhitt. Allt stängs mellan 13.00-15.00, i vissa fall till 16.00 (inklusive poolen). Familjen gick in och chillade i lägenheten, men det är inget för mig. Sjukt trist att gå in o lägga sig vid 13? Yes sir. Istället hängde jag kameran över axeln, petade in hörlurarna till iPoden i örat och dunkade Oskar Linnros och började utforska stället lite.


En dag så hängde vi på en tur till Venedig. Bra tajmat med den varmaste dagen under hela tiden vi var där, så det var ju inte alls varmt inne bland gränderna... Över hela Venedig så gick det att hitta det lejonet (vänster bild), som tydlig var St.Markus beskyddare. Såna däringa fåglar, nämnligen Duvor fanns det ett par tre stycken av med.


Medelåldern på invånarna i Venedig är 65, vilket märktes rätt kraftigt när man traskade runt på gatorna!


(T.V) Det lutande tornet är en del utav 1500-talskyrkan San Martino. När det byggdes var det rakt, men med tiden har det börjat luta mer och mer. För sådär 50 år sedan så behövde man dock rusta upp det, då det lutade så mycket att det inte gick att gå upp i det överhuvudtaget. Detta lyckades inte alltför bra, då det fortfarande lutar rejält.
(T.H) Det 98,5m höga klocktornet Kampanilen, som står på Markusplatsen har inte bara varit klocktorn. Under många år så var det även en tortyrkammare. 1902 upptäckte man en stor spricka i tornet, och ungefär 20min efter upptäckten så rasade hela tornet ihop. Men det tog inte lång tid innan man hade byggt upp det igen, och nu står det där fortfarande, men frågan är om man inte ser en ny spricka?...


Visst är Venedig en gammal stad, men även dit har ny teknologi letat sig fram. Alla hade det dock inte lika lätt att förstå sig på de här nymodiga "mobiltelefonerna".


Suckarnas bro syns i bakgrunden. Husen som den sammanlänkar är så risiga, att man nu börjat renovera dom. Vilket förklarar de blåa väggarna. Dolce & Gabbana är det som har betalat renoveringskostnaderna, för de intresserade.


(T.V) När Gondoljärerna inte hade några att köra, så gick de runt uppe på gatorna och försökte locka kunder, genom att skrika: Gondolaaa, gondolaaaa, sådär, hela tiden.
(T.H) Det finns inte bara trånga gränder, det fanns även trånga kanaler. Inte vem som helst klarade att ta sig fram på de lite mindre vill jag lova. Fanns en och en annan repad båt.


Vid Rialtobron var det fullt ös. Eftersom den ligger så centralt inne i Venedig, så räknar forskare att Venetianerna (invånarna i Venedig) passerar denna bron 2 gånger om dagen. Antagligen så räknar man också på att de äldre spenderar 75% av dagen av att bara stå där och titta ut över Canal Grande (finns ingen statistik på detta, men det är ialalfall vad jag tror)


Kyrkor fanns det rätt gott om. Faktiskt 150 stycken i bara Venedig.


Inte ett Venedigbesök utan att ha åkt gondol! Vår gondoljär var inte helt omöjligt den lojaste i hela Venedig, då han busvisslade på tjejer, sjöng sina egna små låtar och stannade och pratade med folk på gatorna under turen. En riktig Casanova med andra ord.


Lantaftonen var också en utav höjdpunkterna på resan. Vi fick åka ut till en vingård och spenderade hela kvällen där. Käkade upp deras egen producerad mat, varav kalkon, som var huvudrätten. Smarrigt värre!


När tiden i Italien var över, så var inte resan över. Nu väntade 20 timmars buss hem igen. Denna gången så var det dock ljust ute när vi körde igenom Österrike. Och vädret var helt galet, aldrig varit med om något sådant "spel". Det som sved mest just då, var att man fick sitta inne i en buss och bevittna det hela, då man lika gärna kunnat vara uppe bland de Österrikiska bergen och haft photosession med skid-/snowboardåkare. Men man kan inte få allt!
Det som gjorde bussresan lättare, var helt klart alla filmer som spelades. Madagaskar var en utav dom. Allt för barnen, men även jag satt och njöt.




Det var alltså Italien-resan i korta drag. Har en hel del bilder till, så kanske drar upp några fler framöver när jag får tid. Den som har lever får se!


// Tjillevippen!